Tillit. Det är väl ett ganska så viktigt ord. Är det till och med nödvändigt? Hur skapar man den? Hur behåller man den? Hur handskas man med tanken att någon annan hela tiden har det fria valet att välja bort en? Hur handskas ni med den? Ni kanske är modigare, eller dummare... Jag avskyr det där egentligen. Att ge någon all kärlek och sätta all sin tro till någon, och så aldrig helt kunna veta att den personen inte kastar bort det. Slänger det värdefullaste man kan ge. Kärleken är livsfarlig. Och störst.
När jag hängde upp dina kläder i torkrummet igår kväll, kände jag en sorts frid inom mig. Du har blivit mig så välbekant att jag känner till alla dina kläder. Jag vet hur du ser ut i dem, vet vilka du tycker lite mer om. Jag hänger upp dem med varsamma händer, ler åt hur absurda mina tankar ändå är. Kärleken gör mig fånig.
Ikväll har jag varit hemma hos mor och far. Vi tittade på handboll och "På spåret". Det är så skönt att jag gar blivit gammal nog, 30 (snart 31), att faktiskt kunna stå för att jag vill åka hem till mina föräldrar en fredagskväll. Att jag älskar att sitta och prata med dem, de har även en underbar humor som livar upp. Det är så härligt att kunna välja det, och känna att det var det som jag allra helst ville göra ikväll. Jag behöver inte gå ut på krogen eller hitta på någonting annat för att inte känna att jag är helt misslyckad. Vad jag ändå älskar att bli äldre, och då förhoppningsvis lite säkrare för varje år. Jag har längtat så efter det lugna livet, efter att våga stå för att jag vill leva det. Så fick också jag komma dithän.
Och för att ytterligare understryka hur lugn min kväll är, så ska jag nu lägga mig och läsa. Det är en underbar känsla att veta att jag får sova länge imorgon. Jag börjar samla ihop mig lite mer nu, börjar få en struktur. Önskar att jag hade pengar till att köpa allt det där som lägenheten behöver. Önskar att vi får bo här tillsammans - länge.
God natt alla fina. Oavsett om ni slår klackarna i taket i stadens vimmel, eller ligger under en filt och äter godsaker. Helgen är vår.
Mm.. Det låter som en bra kväll. Själv hamnade jag i det numera sällsamma tillståndet att spela tv-spel med en kompis i några timmar för att sen gå till sängs vid elva med flickvännen efter att ha ätit utkörd pizza. Lite lustigt att se hur långt man kommit och ändå att man gör samma saker som när man var 14 (minus att somna med flickvännen). :)
SvaraRaderaBlir så glad av att läsa ditt inlägg & jag känner riktigt hur livet börjar ljusna & att du har någon väldigt speciell att dela din tillvaro med. Jag ser fram emot att träffa D! :)
SvaraRaderaJa, hur skapar man tillit & hur behåller man den? Har funderat över det mycket till & från... Jag tror att nyckelorden är MOD & INTUITION... intuition för att lite känna av vem man kan ge sin tillit till, för att på så sätt bevara sig själv. Mod för att våga räcka fram handen & erbjuda något väldigt fint men oh så viktigt i en relation. Det jobbiga är att ge en gåva utan att ha förväntningar på den som får.... & det är nog det man måste hitta sin egen väg att göra i detta fallet. Väljer personen att missbruka - att kasta bort den värdefulla gåva han fått - så är det ett val med konsekvens som han gjort. Vljer han att vårda & uppskatta den har han inget att förlora men allt att vinna. I många fall kan det vara skrämmande för "tagaren" då ddet även krävs mycket mod att få & behålla tilliten man fått. Så..... hur gör man för att våga ta emot en tillit? Hur behåller man & värdesätter en så fin gåva som man faktiskt fått? Hm intressanta frågor...
Vill slutligen säga att jag gläds verkligen med dej, Tina. Du är värd allt det fina som står i beredskap & håller på att hända dej nu <333 Fortsätt precis där du är & med det du gör, för det går ju så bra! ;)
Kram Rebecka