I don´t like it, but I guess things happen that way

Den här hösten har tagit strupgrepp på mig. Jag är helt säker på att vemod och melankoli funnits så bitterljuvt tidigare, men det har jag hunnit glömma. Tillvaron, så vacker ändå. Den måste vara det. Men i stunder orkar jag inte ta till mig det.

Jag åkte förbi Göta häromdagen. Kastade en blick upp mot farfars lägenhet. Och så kom jag på att han inte bor där längre. Han finns inte här längre. Och så blev smärtan övermäktig. Jag har farmors och farfars bröllopsfoto på vår byrå. Jag undrar hur de kände den dagen. Om livet sedan blev som de tänkt sig. Och jag tänker att allt vi gör är så förgängligt. En dag kommer inget av det där att spela någon roll. En dag kommer någon annan att sitta och se på foton av oss från lyckliga dagar, och kanske undra vad som hände sedan. Och det smärtar att så lite blir kvar. Jag saknar dig! Fortfarande bortom det som kan beskrivas.

Och jag ska bädda ned mig igen. Jag har gått och känt mig krasslig två dagar, men det har ändå gått. Idag gick det inte längre.

Jag är glad också. Det kanske inte verkar så. Men lägenheten är fin nu, bara några saker kvar att göra. Och Ramses kom tillbaka igår kväll efter att ha varit på rymmen hela dagen. Och den där underbare mannen sover jämte mig i sängen, sprider trygghet och kärlek kring sig. Jag hoppas att han inte avskyr all melankoli, då den ändå är en del av det som är jag.

I focus on the pain, the only thing that's real

Då är det söndag igen. Och vemodet drar in i rummen. För helgerna går så förbannat fort. Och av allt det där som skulle hinnas med, av alla skratt som skulle vara, allt det där myset som planerats, blir icke som tänkt. Och jag vet inte varför. Är det så att saknaden efter farfar ligger som en tung, blöt filt över tillvaron? Att de där jobbveckorna som emellanåt bjuder på svårlösta problem följer med hem, och bryter sig in i min trygga tillvaro? Att den där orken som saknas, tynger? Någonting är det. Kanske lite höstdepp. Men likt förbannat har den här helgen inte alls blivit som jag tänkt mig.

Vi har i alla fall kommit rätt så bra iordning nu. Sängram finnes på plats, om än gaveln monterad åt fel håll... Jag tror att det här med att montera ihop Ikea-möbler tillsammans kan ta knäcken på det bästa av förhållanden. Min taktik är att bläddra igenom instruktionshäftet och konstatera att det ser väldigt svårt ut. Så jag sorterar skruvar och annat, och tycker sedan att min uppgift är i det närmaste klar. David, med bakgrund som möbelsnickare, sätter ihop lite på måfå. Inte sällan är det grejer över. Jag får anta att de inte var speciellt viktiga för konstruktionen. Jag vill också att det ska gå väldigt snabbt, och blir irriterad om inte möbeln står klar inom en halvtimma. Märk väl, att min insats då gärna skall vara minimal. Men vi har överlevt ihopsättandet av en väldigt massa möbler.

Och Ramses börjar sakta vandra runt i rummen. Två dagar har jag till och med släppt ut honom på kvällarna. Det är ångestladdat det där med att släppa ut sin katt i friheten. Tänk om han springer ut på vägen, om någon ondsint människa är dum mot honom, om han blir rädd och springer så långt att han inte finner vägen tillbaka. Därför blir jag lika glad varje gång jag går ut och ropar på honom, och han kommer springandes mot mig. Jag lyfter upp honom, och håller honom hårt, som vore han mitt högt älskade barn. Och egentligen är det ju precis det han är.

Idag kommer Johanna och Pontus med tillhörande barn för att inspektera lägenheten. Så jag ska försöka resa mig ur soffan och förbereda mig på dagen. Hoppas att ni får en härlig söndag.

Krasslig surtant

Ännu mer surtant. Eftersom jag har gått och blivit sjuk också. Och då tycker jag alltid väldigt synd om mig själv, på ett manligt sätt... Jag har varit hemma hela veckan, och då kommer den där ångesten över att inte vara på jobbet. Jag blir övertygad om att alla tror att jag är hemma för att vi precis har flyttat, och att jag passar på att fixa och dona hemma. Men jag kan garantera att det enda "donandet" är framför TV:n eller med en bok i sängen. Just nu "Döda själar" av Nikolaj Gogol - väldigt bra! Jag har faktiskt skrivit på min uppsats också, ty den skall bli klar till 30:e augusti. Och så har jag beställt tapeter till köket. Det blir precis likadana som jag hade i mitt gamla kök - Josef Frank. Och så drömmer jag om klinkel på badrumsgolv, istället för blåa och rosa plastmattor.

Ramses är uppfinningsrik när det kommer till gömställen. För tillfället ligger han i vårt lilla klädförråd. Andra populära platser är under TV-bänken, under trappan, eller under min Tv-hylla i sovrummet. Jag tänkte att det för det goda med sig att han går ned i vikt när han inte äter så mycket, men å andra sidan förbränner han inte särdeles många kalorier liggandes heller.

Och saknaden efter farfar. Den är precis lika stor. När jag var nere vid graven i helgen, så skällde jag på honom. Kallade honom för "dumma farfar" som lämnade oss, frågade om han verkligen var tvungen att göra så just nu. Sedan fick jag fruktansvärt dåligt samvete som kallat honom dum. Tänkte att jag kunde gjort så mycket mer medan tid fanns. Jag kunde hälsat på honom mer än en gång i veckan, ringt honom två gånger om dagen istället för en. Jag kunde ha suttit hos honom längre de gånger jag var där. Inte som vissa gånger när jag skulle iväg, och bara satt hos honom en stund. Jag går fortfarande inte med på detta. Det tomrum du lämnat efter dig skrämmer bara jag vistas i utkanterna av det. Lille farfar. Jag älskar dig så mycket!

Och så vill jag tacka alla som hjälpte till att flytta! Ni är helt underbara. Vi ska bjuda igen. Vilket vi i och för sig lovade förra gången när jag flyttade in hos D. Men vi ska verkligen göra det. Vi är så tacksamma!

Surtant

Så har vi då flyttat! Och det är jätteroligt, samtidigt som det inte alls är särskilt roligt. Jag vill få klart allting omgående, och förvandlas till en sur och rätt så gnällig Tina när det inte går. Och jag känner mig trött överlag, orkeslös. Jag blir irriterad över att madrasser, sängram, och hyllor inte kommer att komma än på någon vecka. Irriterad över att jag inte kan åka till Ikea imorgon och köpa nya skåp och hyllor till badrummen. Irriterad över att det står en ful och klumpig garderob i vårt sovrum. Jag vill bara att den skall ut - bort, så att jag kan ställa dit en fin byrå istället. I-landsproblemen svävar runt i det nya hemmet. Jag unnar mig dem.

Två av tre katter klarade flytten bra. Den tredje fick hjärtklappning och började flåsa i omgångar. Nu har han lugnat ned sig, och tagit sin tillflykt under vår TV-bänk. Lille, fege Ramses.

Och jag har inte joggat en meter på hela veckan. Jag har ridit. Så gott som hela lektionen utan stigbyglar, och det gjorde gott för sittbenen...