Tristess. Bitterljuva stunder. Och helgerna som skall vara så avkopplande/roliga/händelserika. Och så ligger jag i sängen, och känner - något. De där små förnimmelserna av känslor som gör lite ont i magen. Som får kroppen att kännas tung och ovillig. Jag vill inte göra någonting, bara ligga här och läsa min bok. Och jag vill göra massor av saker; köpa gardiner, åka till Ikea, köpa ramar till mina nya affischer. Vilka aningslösa människor är icke vi?!
Veckan har ändå varit bra. En ridtur i skogen vid fullmåne i måndags. Kallt, gnistrande snö, en tur där silverljus spridde ett milt sken över världen. Och så frissan i tisdags, för att få håret rött igen. Och så hanterbart på jobbet, och de där underbara kollegorna. Så varför, varför blir lördagen sådan här?
