Det är lustigt hur en sådan liten människa, kan styra hela min tillvaro. Hela vår tillvaro. Men det är också underbart att bli styrd, att inte kunna kontrollera allt längre. Det ligger paradoxalt nog en frihet däri; att inte veta hur dagar och veckor kommer att te sig. I lördags åkte vi till Falkenberg för att hälsa på Davids mamma och hennes sambo. Jag var lite tveksam innan vi åkte, för John har varit ledsen och gråtit mycket när han har bytt miljö och haft mycket människor omkring sig. Och han trivdes inte riktigt i Falkenberg... Han var ledsen, otröstlig, och efter några timmar fick vi åka hem igen. Så fort vi satte honom i bilbarnstolen slutade han gråta, och såg rätt så nöjd ut. Sedan sov han hela vägen hem, möjligen nöjd med att få som han vill. Så nu tar vi det lugnt hemma ett tag. Det viktigaste är att han är trygg.
Löneförhöjning, 500 kronor! Så uselt att jag först trodde att det blivit något fel. Jag måste tillstå att det känns väldigt bittert, och orättvist därtill. Jag har bara fått beröm av min arbetsledare, fått höra att jag skriver bra och att mitt bemötande gentemot klienter har varit gott. Därför har jag, trots vissa meningsskiljaktigheter med chefer, haft en tilltro till att de kan skilja mellan sak och person. Så verkar dock inte ha varit fallet. Därtill har jag inte fått någon motivering till lönen, vilket såvitt jag vet är ett krav. Kan det vara så att det där med att vara hemma när min katt dog, att vara sjukskriven i två omgångar, för att sedan vara föräldraledig vara en orsak till lönesättningen? Inte för att de grunderna egentligen får vara ett skäl. Jag fick också aningen syrliga kommentarer när jag var sen till jobbet under en tid. Detta efter att ha varit sjukskriven i början av graviditeten på grund av illamående, och därefter fått tabletter för sagda illamående som gjorde mig fruktansvärt trött. Att vi har flextid var ingenting som gällde vid det tillfället. Jag har skickat ett mail för att kunna få en motivering, som jag då egentligen borde ha fått innan lönebeskedet kom i brevlådan. Det ska bli oerhört intressant att höra vad det är som gör att de beslutade sig för denna låga summa. Bli inte förvånade om det är av de orsaker som jag räknat upp, även om de egentligen inte får utgöra någon grund.
Livet är gott när man är föräldraledig. Man matar, leker, går promenader, byter blöja, och sover. Första skrattet har John äntligen släppt ifrån sig. Bättre än alla lyckopiller i världen. Visst är det slitsamt att gå upp på nätterna och mata, och att stiga upp för morgonen när John tycker att det är morgon, senast klockan sex. Min idé om när man går upp på morgonen när man är ledig är tidigast klockan elva. Men den enda uppgift jag har just nu är ju just att se till att han har det bra. Allt annat kan vänta. Och säkert stick i stäv med goda råd, får John sova jämte mig om nätterna. Jag lägger min arm om honom, snusar den där underbara bebislukten, och somnar väldigt lycklig. Och när han vaknar och vill gå upp vaknar jag fortfarande lycklig, om än väldigt trött.
Så lunkar livet på för oss här hemma. Det bästa livet jag kunnat tänka mig.
