För mig kommer du alltid att vara, den som trollband ett barn

2.5 kilometer i motionsspåret ikväll! Längden på sträckan kanske inte är så imponerande, men allt måste sättas i rätt kontext. Med en diet på Nutella, Ben & Jerry, och kakor + en halv cigarett som uppladdning, var rundan över förväntan. Och även om benen var stumma mot slutet, och lungorna skrek efter luft - så gav det hela mersmak. Nu jädrar stundar nya tider.

Regnet har strömmat mot mina kontorsfönster varje gång jag har tittat ut idag. Grått. Sorgsamt. Då vandrar tankarna iväg. Vandrar mot platser där jag helst inte dröjer länge. Platser där längtan hånar mig, där en framtid kantas av farhågor och ångest. Jag är alltid ensam där.

Farfar börjar bli väldigt gammal nu. Hans röst är svag. Han darrar när han reser sig upp. Han vilar hela dagarna. Jag går inte med på det. Jag finner mig inte i att tiden är så obarmhärtig. Jag tänker att om vi sluter våra ögon och önskar riktigt, riktigt starkt, så reser han sig en dag upp ur sängen och ställer sig upp på starka ben. Talar med pondus. Orkar, så som han orkade förr. Och så är allt som vanligt igen. Du bär hela min barndom i dina ådriga händer. Jag finner mig inte i att de en dag måste släppa sitt tag.

Krasslig

Raspig i halsen, och allmänt frusen. Så jag ligger hemma ikväll. Låg hemma igår kväll också i och för sig, men då var det helt självvalt. Älsklingen var iväg i Göteborg, så jag tvättade och tittade på Arkiv X. Somnade tidigt gjorde jag också. Jag är lite tant nu, för det var en helt underbar kväll. Det känns skönt att vara tant förresten. Det är jobbigt att vara uppe sent varje helg, och sova bort hela dagar efteråt.

Vi vill ha en större lägenhet. Är det någon som sitter och klämmer på en trea eller fyra, så är vi intresserade.

Första hela arbetsveckan på jobbet gick jättebra. Jag blev tröttare och tröttare ju längre veckan gick, har fortfarande inte lyckats lägga mig av med ovanan att läsa halva nätterna. Men nästa vecka börjar ju mitt nya liv med jogging och bättre matvanor, så då jäklar! Det är en märklig känsla att jobba, och inte göra någonting annat. Att veta vart ens liv är på väg. Att på riktigt kunna planera för en framtid. Stort.

Hoppas att ni har en bra helg. Jag har inte så mycket intressant att skriva, det kanske jag aldrig har förresten..., men just ikväll är jag mindre intressant än vanligt. Det blir så när man känner sig hängig, och tycker lite synd om sig själv. Jag finner tröst i tanken att tre böcker är på väg från Bokus, och att det bara är fyra arbetsdagar nästa vecka. Och att David är på väg hem med ett paket Ben & Jerry.

You said you'd never walk away

Förväntan. Smaka på det ordet. Så mycket kan rymmas däri. Så mycket att framtiden blir en liten segelbåt ute på ett rasande hav. Så mycket att alla tankar och all längtan får kroppen att vrida sig i förtvivlan. Vågar vi hoppas? Vågar vi planera när en mäktig hand kan svepa bort våra drömmar? Få oss att falla på knä. Modiga vi!

Jag överanalyserar och älskar att diskutera i timmar. Jag är dramatisk till patetikens gräns, och stundtals oerhört krävande. Jag är en känslomänniska som byter sinnesstämning hundra gånger om dagen. Och jag är bra. Förbannat bra.

Jag jobbar nu. Har mitt egna kontor, med min egna namnskylt på dörren. Jag blev så fånigt upprymd att jag var tvungen att gå ut och titta på den idag. Det verkar uteslutande vara trevliga människor i korridorerna. Och jag kommer att få lön! Riktig lön. Pengar leder till önskan om konsumtion. Och här kommer en önskelista;

- ring från Efva Attling
- nya jeans
- en riktigt snygg kjol
- ny sängram + nya nattygsbord
- säsong 5 av Medium
- mängder av böcker från antikvariatet
- nya örngott och påslakan
- prydnadssaker från Indiska
- fondvägg i sovrummet
- ny, större lägenhet
- ny frisyr
- en middag på mysig restaurang med David
- prydnadshäst från Hjärterum

Väldigt modest av mig. Får se hur mycket som kan bockas av, lite får väl vänta i alla fall till sommaren är slut...

Tankar i tryckande värme

En fin vecka har det varit. Stockholm och besök i konserthuset i onsdags. Stilla dag med syskonbarn i torsdags. Lugn fredag i hemmet med älskade David. Och så ett fantastiskt bröllop i lördags! Finns det något vackrare än när två personer kan lova varandra evig kärlek? Jag hade tårar i ögonen precis hela tiden i kyrkan, som det ska vara. Och jag kramade Davids hand, och kände att det är med honom som jag hör hemma. Äntligen får jag känna den känslan. Jag har väntat så länge.

Så tack Frida och Martin för att jag fick vara med och dela er dag! Den var helt fantastisk. Festen efteråt var väldigt rolig den också...

Ett besök hos farfar idag. Jag hoppas att han inte tycker att jag är ett otacksamt barnbarn som inte varit där på ett tag nu. Timmarna är med säkerhet varsamma mot honom, men de tynger även med sin ensamhet. Jag älskar dig så oerhört mycket farfar. Du får aldrig bli en av de människor som levt för längesedan. Jag vill att du stannar här med oss, bara stannar. Det finns så mycket kvar som vi skall uppleva.

Idag fick vi rida ute. Det är en sådan frihetskänsla, jag vet inte vad jag kan jämföra den med. Att höra hovar klappra mot asfalt, känna hur vinden blåser. Sedan att jag var helt kass idag är ju en annan sak! Jag skyller på att jag är ringrostig efter att ha missat tre lektioner i rad. Var nära att jag stannade hemma även idag, då värmen tyngde. Är väldigt glad att jag inte gjorde det.

Och imorgon börjar jag jobba "på riktigt". Nu är det slut med de där lediga dagarna man kunde skapa sig när föreläsingar inte lockade. Slut med tentaångest, och pendlande till Göteborg. Men det är även slut med min fina klass, med de underbara människor som fanns i den. Slut med fikastunder i Sprängis, med seminarium i alltför trånga rum. Vad jag kommer att sakna den här tiden. Jag levde inte tillräckligt i den när tid fanns.

Jag önskar er en härlig vecka!