Sharm el Sheik

Det passar bra att åka snart. När stormbyar drar förbi, och molnslöjor hastar över en orolig himmel. Då sätter vi oss på ett plan till Egypten. Och hoppas att det blir ett lugnt och fint val i Kario... Inte för att vi är i närheten av just huvudstaden, men oroligheter kan sprida sig långt. Och ur en totalt egoistisk synvinkel vill jag få se pyramiderna! Jag borde önska lugn mest för lokalbefolkningen i landet, vilket jag också gör. Men sådan är människan, jag?, att jag önskar att det är så lugnt för min skull. Så att jag får se de där underverken.

Jag är fortfarande krasslig. Kan en vecka i solen månne råda bot på detta? Planet går 7 imorgon, tidigt. Och med på färden är Klas och Linda, fina vänner. Det ska bli så otroligt skönt att få varva ned en vecka. Att bara få ligga på en strand och läsa. Då och då glida ned i ett ljummet hav. Och så alla goda måltider. Och alla glada skratt. Men, också en saknad. De där små liven som tassar runt i vår lägenhet kommer att fattas mig. Jag brukar alltid oroa mig hemskt mycket för dem när jag inte är hemma.

Om en vecka är jag tillbaka igen. Förhoppningsvis brun och utvilad. Lagom tills det är dags att ge sig ut i stadens vimmel, och inhandla julklappar.

Ha en underbar vecka, alla ni!

So tired that I couldn't even sleep

Det är som om den där grå dimman kryper in under skinnet. Det är som om tempot i världen har skruvats upp, blivit alldeles för snabbt. Jag hinner inte med. Det har varit för mycket saker, under för kort tid. Så jag var inte förvånad över att jag vaknade med yrsel och illamående i onsdags. Jag gjorde ett försök att gå upp, att inte jobba ger mig konstant dåligt samvete, och gör mig än mer stressad. Men det gick inte. Jag gjorde en reträtt tillbaka till sängen, och ur den har jag knappt rört mig. Förrän idag.

Idag såg jag till att unna mig en helkroppsmassage. Och det var så välbehövligt! Det kändes som om stressen till viss del lättade sitt tag om min kropp. Och jag laddar om. Jag laddar om med att se gamla avsnitt av "Medium", titta på "Vinterstudion", och så läsa. Och titta på en vacker ros i en vas, den som jag fick av David.

Och så tänker jag på farfar. Att jag skulle vilja berätta för honom att jag har fått en fast tjänst. För det var han som var mest intresserad av min utbildning, och sedermera mitt jobb. Jag skulle fortfarande ge vad som helst för en timma till med dig, farfar. Även om livet inte erbjuder sådan byteshandel.

A rebel without a clue

Kan det vara så att redan en månad har gått sedan jag skrev senast? Var tar all tid vägen? Känner ni också att allt går så mycket snabbare än förr?

Jag är konstant trött. Men jag vill minnas att det brukar vara så om vintern. Att det känns som om ingen tid alls har gått till sömn när man slår upp ögonen om morgonen. Att den största delen av dagen går åt till att längta hem igen. Även om alla underbara kollegor är ett stort energipåslag. Och väl hemma kan jag inte påstå att jag gör alltför mycket... Jag läser, klappar katterna, klappar på David, och så händer det allt att jag sover "middag".

Det jag skulle vilja göra är: börja jogga, börja med yoga, arbeta mer med det mediala, skriva färdigt det där sista på C-uppsatsen. Och så köpa en ny liten kattunge. Gärna en övergiven sådan, som behöver ett varmt hem. Säg det inte till David bara. Han tycker att det finns nog med katter i vårt hem.

Det är äntligen dags att göra i ordning det "sista" rummet dock. Mitt läsrum! Jag har valt tapeter med påfåglar på. Det finns två murriga fåtöljer att sjunka ned i. Och så ska jag köpa ett bord, och en sådan där underbar gammal läslampa. Sedan skall jag sitta där och filosofera mörka vinterkvällar. Vill någon kär vän sitta och filosofera med mig, så är det välkommet.

Just nu läser jag "Sagan om Drakens återkomst" av Robert Jordan. Tyvärr så hann han lämna jordelivet innan han blev klar med sina böcker. Det ska ändå vara så att han gav instruktioner till sin fru, eller en vän eller något, så att de kunde skriva en sista bok i hans anda. Det var lite snopet förra gången jag läst alla böcker som fanns, och fick fortsätta undra hur det gick med världens undergång.

Och så har jag tatuerat in min lille Ramses - äntligen. En jättefin bild av en strålande duktig tatuerare - Jörgen Ström.

Och så skulle jag vilja införa ett förbud mot orden "gadda" och "parta". Funkar det tror ni?