Det är som om den där grå dimman kryper in under skinnet. Det är som om tempot i världen har skruvats upp, blivit alldeles för snabbt. Jag hinner inte med. Det har varit för mycket saker, under för kort tid. Så jag var inte förvånad över att jag vaknade med yrsel och illamående i onsdags. Jag gjorde ett försök att gå upp, att inte jobba ger mig konstant dåligt samvete, och gör mig än mer stressad. Men det gick inte. Jag gjorde en reträtt tillbaka till sängen, och ur den har jag knappt rört mig. Förrän idag.
Idag såg jag till att unna mig en helkroppsmassage. Och det var så välbehövligt! Det kändes som om stressen till viss del lättade sitt tag om min kropp. Och jag laddar om. Jag laddar om med att se gamla avsnitt av "Medium", titta på "Vinterstudion", och så läsa. Och titta på en vacker ros i en vas, den som jag fick av David.
Och så tänker jag på farfar. Att jag skulle vilja berätta för honom att jag har fått en fast tjänst. För det var han som var mest intresserad av min utbildning, och sedermera mitt jobb. Jag skulle fortfarande ge vad som helst för en timma till med dig, farfar. Även om livet inte erbjuder sådan byteshandel.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar