Det passar bra att åka snart. När stormbyar drar förbi, och molnslöjor hastar över en orolig himmel. Då sätter vi oss på ett plan till Egypten. Och hoppas att det blir ett lugnt och fint val i Kario... Inte för att vi är i närheten av just huvudstaden, men oroligheter kan sprida sig långt. Och ur en totalt egoistisk synvinkel vill jag få se pyramiderna! Jag borde önska lugn mest för lokalbefolkningen i landet, vilket jag också gör. Men sådan är människan, jag?, att jag önskar att det är så lugnt för min skull. Så att jag får se de där underverken.
Jag är fortfarande krasslig. Kan en vecka i solen månne råda bot på detta? Planet går 7 imorgon, tidigt. Och med på färden är Klas och Linda, fina vänner. Det ska bli så otroligt skönt att få varva ned en vecka. Att bara få ligga på en strand och läsa. Då och då glida ned i ett ljummet hav. Och så alla goda måltider. Och alla glada skratt. Men, också en saknad. De där små liven som tassar runt i vår lägenhet kommer att fattas mig. Jag brukar alltid oroa mig hemskt mycket för dem när jag inte är hemma.
Om en vecka är jag tillbaka igen. Förhoppningsvis brun och utvilad. Lagom tills det är dags att ge sig ut i stadens vimmel, och inhandla julklappar.
Ha en underbar vecka, alla ni!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar