2.5 kilometer i motionsspåret ikväll! Längden på sträckan kanske inte är så imponerande, men allt måste sättas i rätt kontext. Med en diet på Nutella, Ben & Jerry, och kakor + en halv cigarett som uppladdning, var rundan över förväntan. Och även om benen var stumma mot slutet, och lungorna skrek efter luft - så gav det hela mersmak. Nu jädrar stundar nya tider.
Regnet har strömmat mot mina kontorsfönster varje gång jag har tittat ut idag. Grått. Sorgsamt. Då vandrar tankarna iväg. Vandrar mot platser där jag helst inte dröjer länge. Platser där längtan hånar mig, där en framtid kantas av farhågor och ångest. Jag är alltid ensam där.
Farfar börjar bli väldigt gammal nu. Hans röst är svag. Han darrar när han reser sig upp. Han vilar hela dagarna. Jag går inte med på det. Jag finner mig inte i att tiden är så obarmhärtig. Jag tänker att om vi sluter våra ögon och önskar riktigt, riktigt starkt, så reser han sig en dag upp ur sängen och ställer sig upp på starka ben. Talar med pondus. Orkar, så som han orkade förr. Och så är allt som vanligt igen. Du bär hela min barndom i dina ådriga händer. Jag finner mig inte i att de en dag måste släppa sitt tag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar