söndag 18 september 2011

I focus on the pain, the only thing that's real

Då är det söndag igen. Och vemodet drar in i rummen. För helgerna går så förbannat fort. Och av allt det där som skulle hinnas med, av alla skratt som skulle vara, allt det där myset som planerats, blir icke som tänkt. Och jag vet inte varför. Är det så att saknaden efter farfar ligger som en tung, blöt filt över tillvaron? Att de där jobbveckorna som emellanåt bjuder på svårlösta problem följer med hem, och bryter sig in i min trygga tillvaro? Att den där orken som saknas, tynger? Någonting är det. Kanske lite höstdepp. Men likt förbannat har den här helgen inte alls blivit som jag tänkt mig.

Vi har i alla fall kommit rätt så bra iordning nu. Sängram finnes på plats, om än gaveln monterad åt fel håll... Jag tror att det här med att montera ihop Ikea-möbler tillsammans kan ta knäcken på det bästa av förhållanden. Min taktik är att bläddra igenom instruktionshäftet och konstatera att det ser väldigt svårt ut. Så jag sorterar skruvar och annat, och tycker sedan att min uppgift är i det närmaste klar. David, med bakgrund som möbelsnickare, sätter ihop lite på måfå. Inte sällan är det grejer över. Jag får anta att de inte var speciellt viktiga för konstruktionen. Jag vill också att det ska gå väldigt snabbt, och blir irriterad om inte möbeln står klar inom en halvtimma. Märk väl, att min insats då gärna skall vara minimal. Men vi har överlevt ihopsättandet av en väldigt massa möbler.

Och Ramses börjar sakta vandra runt i rummen. Två dagar har jag till och med släppt ut honom på kvällarna. Det är ångestladdat det där med att släppa ut sin katt i friheten. Tänk om han springer ut på vägen, om någon ondsint människa är dum mot honom, om han blir rädd och springer så långt att han inte finner vägen tillbaka. Därför blir jag lika glad varje gång jag går ut och ropar på honom, och han kommer springandes mot mig. Jag lyfter upp honom, och håller honom hårt, som vore han mitt högt älskade barn. Och egentligen är det ju precis det han är.

Idag kommer Johanna och Pontus med tillhörande barn för att inspektera lägenheten. Så jag ska försöka resa mig ur soffan och förbereda mig på dagen. Hoppas att ni får en härlig söndag.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar