Så, efter den längsta av dagar, kom ett besked som fick järnbanden kring mitt bröst att brista. Jag har burit denna dag varsamt i mina händer, samtidigt som jag bett timmarna att skynda förbi. Ständigt har mina tankar vandrat till en operationssal, till det enda ställe som ägde någon giltighet denna dag. Och i denna operationssal, där våra oroliga tankar länkades samman med vår förtröstan, genomfördes en operation enligt planerna. Och då pustade själva världen ut, allt började andas igen. Åter blev tillvaron vacker, värd att finnas till i. Nu längtar jag tills du kommer hem; sitter i din fåtölj framför en värmande brasa.
Dyrbara dagar har passerat. Jag inser att min kärlek till de som finns omkring mig är så oerhört stor, så oerhört omfattande. Om den så skakas i sina grundvalar, rubbas den icke, förstörs den ej. Det är som stoft som drömmar är vävda av.
Jag vill tacka någon för den nåd som erbjuds oss i de svåraste av stunder.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar