torsdag 20 januari 2011

Efterdyningar

Jag är så oerhört trött. Det är en trötthet som går bortom rimlighet, som inte går att sova bort. Det kanske inte är så konstigt efter allt som hänt. I onsdags var jag på kursintroduktion i Göteborg, och blev glad över att hamna i en grupp med så härliga människor. Jag kände hur den där slumrande ambitionen började röra lite på sig, kände hur jag ändå tycker om att vara i skolmiljö. Men imorse när jag vaknade förmådde jag inte samla energi till att ta mig upp. Det känns som ett misslyckande. Jag somnade om, och sov halva dagen. Iväg till min underbara kiropraktor, Kicki, som fick min ländrygg att kännas bra igen. Vidare till mamma som lagt upp ett par nya byxor åt mig. Sedan hem till Noréns alster, och så somnade jag igen. Vaknade när D kom hem från jobbet; han tycker att jag är Sveriges slöaste tjej. Det kanske jag är. Och just nu är jag värre än någonsin. Och jag vet att hur mycket jag än sover så kommer jag inte att bli piggare, det är en annan trötthet. Det är efterdyningar.

När jag stod i kassan på Apoteket härom kvällen såg jag ett ungt par som stod och pratade. Så sträckte killen ut sin hand och rörde försiktigt vid sin tjejs kind. Någonting rör sig alltid inom mig när jag ser människor ge uttryck för sin kärlek så. Någonting vemodigt, ett vackert vemod. Jag är övertygad om att kärlek är svaret på alla frågor. Jag gick därifrån och var glad över att det finns människor som tycker så mycket om varandra att de inte kan låta bli att visa det. Så finns det hopp - om allt.

Sverige vann en spännande handbollsmatch ikväll! AIK vann inte. Jag börjar bli orolig över tabelläget. Men att oroa sig över saker som jag inte kan påverka gör jag redan lite väl mycket. Lite rädd idag, en kort stund kände jag hur marken rämnade och jag riskerade att falla. Hämtade upp det rätt så snabbt, rätt så bra. Jag är mer sårbar nu, hudlös. När allt som hänt har fått lägga sig till ro tror jag att även jag kommer att lugna mig. Så mycket som man kan lugna sig som känslomänniska.

SuperNintendo en stund igen. Jag borde sova, borde vårda min tillvaro bättre. Jag vet att jag kommer att vara än tröttare imorgon. Nästa vecka ska jag börja ta hand om mig bättre; äta bra, träna, sova ordentligt. Jag lovar.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar