måndag 24 januari 2011

Om TV-serier och katter

Jag är rörig just nu. Jag glömmer saker jag borde komma ihåg, och de saker jag tror att jag kommer ihåg har jag rört samman. Det känns inte vidare stabilt, men det går väl över - det också. Jag tampas med mig själv, försöker ta mig över ett gungfly, försöker finna de tuvor som håller. Försöker att inte titta ned, titta aldrig ned. Är så trött, så orkeslös. Känner mig så otroligt tråkig och förutsägbar.

Jag har återupptagit bekantskapen med Lars von Trier och hans "Riget". Jag älskar den! Jag minns att jag och mamma satt och tittade på den när den kom första gången, och vi tyckte allt att den var väldigt skrämmande - och rolig. Nu när jag ser den igen så synes den mig inte lika skrämmande, men precis lika rolig. Och även om jag inte tycker att den är lika otäck, så är den precis på den där subtila gränsen till att jag vågar titta. Spänningen byggs upp på ett sådant sätt att jag kryper ihop under täcket och blir mer rädd för det förväntade otäcka, än för den faktiska scenen. Det andliga är fantastiskt. När min ork kommer tillbaka ska jag börja jobba med det lite igen.

Min första ridlektion på flera veckor hägrar ikväll. Jag återvände till Borås Ridhus efter flera års frånvaro från ridningen. Men jag har saknat det så gott som hela tiden. Nu har jag haft ett ofrivilligt avbrott på några veckor, och ser fram emot att få sitta på hästryggen igen. Det är en enorm frihetskänsla, prova det ni som inte redan gjort det.

Katterna ligger här jämte mig nu. Jag har väl ungefär deras dyngsrytm för tillfället, och då ska ni veta att katter sover cirka 65 % av dygnets timmar. Ibland önskar jag mig en liten kattunge. En Norsk skogskatt eller en Ragdoll.

Pappas tumör var godartad. Vi pratar en stund varje dag om allt och ingenting. Han och mamma har bokat resor till Paris och Mallorca. Det pratade vi också om; att livet är dyrbart och att man ska passa på att göra saker som man vill göra. Se saker som man vill se. Farfar mår också relativt bra. Han är svag, men annat är inte att vänta. Jag ska åka dit i veckan. Ta med mig fikabröd, sitta och prata med honom och inte vara på språng iväg. Min familj, jag älskar dem så mycket.

1 kommentar:

  1. Är så glad att din fars tumör var godartad!! Skickar mina tankar både till honom & din farfar. Kram till dej från Rebecka

    SvaraRadera