Jag har tenta tidigt imorgon. Därför har jag ägnat dagen åt allt annat än att läsa om socialpolitik. Jag har gosat med katter, fikat, läst en deckare, tittat på TV, sorterat i hyllor, och pratat med D. Och nu skriver jag här. Jag har läst också. Underbara Sabina har skickat en sammanfattning, och läser jag bara den några gånger så är det lugnt. Jag är sådan här. Jag måste ha kniven mot strupen för att kunna prestera, för att känna motivation. Hade jag än börjat läsa flera veckor tidigare, så hade ändå ingenting fastnat. Jag låter kanske lugn, men jag är egentligen väldigt nervös. Jag missade ordinarie tentatillfälle, det hände mycket i livet då, så detta är en omtenta. Jag har ingen som helst lust att misslyckas med den, för att sedemera ligga och släpa med den här trista kursen. Och ansvaret ligger helt hos mig själv, och jag har ingenting att skylla på om det skulle bli så.
Jag har haft en period varje läsår när jag har tappat ork. Då har jag ändå sett till att hålla mig flytande, och aldrig tappa mer än vad jag mäktar med. Jag har alltid kommit igen, och klarat mig oförtjänt bra. Några gånger har jag undrat när jag ska få en näsknäpp för att jag inte har läst tillräckligt, men jag har hittills aldrig kuggat på en tenta. Jag har gjort en omtenta tidigare, även då när jag missade ordinarie tillfälle. Men nu känns det lite annorlunda. Jag har tappat ork, men aldrig känt det så tydligt som nu. Så länge det bara gäller mig själv och det jag handskas med, så är det hanterbart. Men när de jag älskar, i det här fallet farfar och pappa, drabbades av svårigheter då tvingades jag ned på knä. Då mäktade jag inte att disponera krafter som jag gjort tidigare. Då blev allt sekundärt. Vilket det fortfarande är i relation till det som varit. Men självklart vill jag kliva ut ur skrivsalen imorgon och känna mig nöjd.
Min kära systerdotter är i Borås nu. Hon följs av resten av de människor som har störst tyngd i mitt liv. De kommer på onsdag. Jag ser fram emot många dagar med dem. Och jag ser fram emot mer skidor, VM har inletts. Och Asterix mår bra. Och vi har beställt en soffa. Vilken underbar optimism det blev i det stycket!
Dags att läsa lite till. Ska träffa Miranda och ta en kaffe innan vi går in och klarar tentan imorgon! Tidigt blir det...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar