Jag finner ingen ro denna natt. Ingen frid. Det är stora vågar i mörka hav, det är rasande stormar över ödsliga landskap. Det är svårt. Jag försöker, försöker verkligen intala mig att jag kan bättre än så här. Att jag inte behöver falla så. Falla isär, och sedan foga alla bitar samman. Det blir svårare för varje gång. En känsla av misslyckande, av resignation. Mitt enda nyårslöfte förra året blev samma detta år; att bära mitt hjärta i öppna händer. Jag vet inte om man törs kalla det att jag har lyckats, eller om jag fatalt misslyckats. Och misslyckas. Jag älskar dig så mycket att tankar på tillvaron utan dig skrämmer. Och för var gång du vänder dig bort från mig när jag söker det jag inte kan få, faller jag. Var gång jag inte kan krypa upp i din famn och bara få leva i visshet att jag kommer att få stanna där, verkligen stanna där villkorslöst, faller jag. Jag har inga vingar, människor är inte skapta så. Så jag faller.
K sa att jag är den mest neurotiska människa han känner, och det stämmer nog väldigt bra. I humoristiska stunder funderar jag över om Freud alls skulle orkat träffa mig tillräckligt många gånger för att diagnostisera mig som just neurotisk, eller möjligen hysterisk. Det vore i övrigt väldigt spännande att veta vad han skulle ordinerat mig. Eller vad ni ordinerar mig för den delen. Någon av er kanske till och med har ett par vingar över.
Så kom det en liten varelse till oss ändå. En liten grå Asterix. Enligt uppgift norsk skogskatt. Han kom i torsdags, i fredags åkte vi till Blå Stjärnan där han diagnostiserades med kattsnuva. Han var även undernärd och hade en ögoninfektion. Så vi har droppat ögon, gett antibiotika, och älskat honom. Och nu är han en pigg och glad liten kattunge, skuttar över våra golv, piper ynkligt i sina försök att jama. De andra katterna verkar nyfikna och glada. Och vi är också glada. Mindre glad är jag på människor som inte kan ta hand om katter, som låter dem bli så sjuka. Även då man köper katt på annons tycker jag att man ska kunna förvänta sig att de är friska. Jag vill ringa och skälla, D vill inte. Han är lite mildare till sitt sätt. Men det kanske de flesta är i jämförelse med mig...
Jag hoppas att ni drömmer fina drömmar. Att ni får ynnesten att de går i uppfyllelse.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar