En dag kvar. Eller ja, en halv i alla fall. Jag fyller snart år. Det är lite vemodigt, som vanligt. På något sätt gör jag alltid bokslut den dag jag rent formellt blir ett år äldre. Ser var jag har hamnat, vilka drömmar som förverkligats, vilka som ännu vilar. Jag tycker om att fylla år. Och jag tycker inte om att fylla år. Jag är barnslig nog att tycka om presenter, spritta av lycka när folk gratulerar mig, och få känna mig omhuldad för en dag. Men just det där med att göra en avstämning av vart livet fört mig, det gör jag med blandade känslor. Fortfarande finns en längtan att vara där jag inte är - längre fram.
Jag är trött på min otillräcklighet, på att inte förstå de premisser som tillvaron bygger på. Jag är trött på alla tvivel, på att inte få alla svar, alla garantier. Jag önskar fortfarande att man kan veta att vissa saker är för alltid, för evig tid. Att vissa saker är starkare än allt annat, länkade i kedjor som aldrig kan brista. Skrivet i stjärnorna, eller vad ni vill. Någonstans inom mig tänker jag låta mig själv tro att det kan få vara så. Någonstans inom mig. Svärtan gör avtryck, tillvaron knakar. Jag önskar mig frid på min födelsedag, och kärlek - evig kärlek.
Imorgon ska jag jobba. Jag ska lägga mig och läsa nu tänkte jag. Jag läser en deckare som jag har läst några gånger förut, men jag har inga nya böcker just nu. Jag skulle vilja läsa Lagercrantz, kanske ska köpa den för de pengar jag fick i present. Har även sett en tavla på Anyhow i Göteborg som jag vill ha här hemma. Jag tänker ha en fin dag imorgon. Jag hoppas att ni får det också.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar