lördag 5 februari 2011

"Den vackraste stunden i livet var den när du kom..."

Rubriken är inte min. Den är lånad av Lars Winnerbäck. Men den passade så bra idag, så jag hoppas att han inte har något emot att den får illustrera min lilla text. Idag har vi varit tillsammans i sex månader, D och jag. Med det sagt, behöver jag nog inte vidare utveckla vad jag menar med min rubrik. Jag har mer än vad jag någonsin kunnat önska. Jag älskar dig mer än vad jag trodde det var möjligt att älska någon. Jag är en mycket rik människa.

Ändock så ville dagen inte riktigt lägga sig till ro. Marken började gunga under mina fötter, och jag orkade inte riktigt stå emot. Den där rädslan någonstans där inom mig, den som ingen riktigt kan ta bort, klöste vilt i mitt bröst. Då stelnar hela jag i ångest, vill bara krypa ihop och ligga stilla, i rörelsen vilar smärta, vilar ovisshet. Som om någon skar ett hål i min sida och fyllde hink efter hink av iskallt mörker, förmådde inte bära bort allt. Sydde igen med silvertråd, lämnade mig. Så mycket skrämmer mig tanken på att ingen kan ge mig garantier för att du alltid finns kvar, exakt så mycket.

Göteborg idag, mysigt att gå där med L. Det är en väldigt trevlig ny bekantskap, skönt att det ännu finns sådana att upptäcka. Våra kära sambos gick för sig själva. Vi har inte riktigt intresse av samma affärer... Och skönt är väl det. Jag köpte ingenting, trots att en hel del lockade. Men pengagudarna är inte riktigt på min sida heller denna månad. Och jag vill så gärna att katterna ska ha ett fint klösträd. Så jag lägger det jag tittade på idag till min lilla lista på saker som vore roligt att köpa nästa månad. Eller månaden efter den.

Jag har bestämt att nästa tatueringsmotiv som får pryda min kropp blir min lille älskade Ramses. Jag vet inte riktigt var jag ska placera honom, men sidan av magen eller låret känns som de bästa alternativen. Nästa bokningsdag hos J är 4 april, så jag får ge mig till tåls litegrann. Den där väntan som följer när man väl har bestämt sig är så jobbig! Jag är en otålig människa som vill att allt ska hända nu, nu, nu - helst igår.

Men inte heller det är möjligt. Kan man upphäva logikens ramar för tillvaron? Riva hål i den verklighet som alla säger är den enda möjliga?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar