It's a perfect day for letting go

En fin dag har det varit. Jag har varit ledig. Morgonpromenad med Johanna och Lias, följd av fika hos Becky och Justin. Jag är så oerhört välsignad med fina vänner. När jag tänker på dem fylls jag av förundran över att jag har så fina människor kring mig. Är jag värd det? Så oerhört värdefulla ni är. Vilken mening ni skapar i min tillvaro. Jag hoppas att ni vet om det - alla. Så har en rätt så stressig vecka passerat. Tiden rusar, det är mitten av april nu. Snart byter jag arbetsplats, och det ska bli spännande och roligt. Jag ser fram emot att få jobba med en av mina underbara vänner, Frida, och sitta i samma hus som en hel bunt med fina människor. Jag kommer att få mer pengar. Värdet av detta skall icke underskattas! Jag ska köpa fina grejer till hemmet, till mig, till katterna. Jag ska äta fler middagar på restaurang, och utöka min boksamling. Kanske lägger jag till en extra ridlektion i veckan. Ramses har varit hos veterinären ikväll. Den där ögoninfektionen som Asterix kom hit med, har vandrat vidare till de andra katterna. Tusen kronor fattigare, borde den där kvinnan som sålde en sjuk katt finansiera detta?! Inte för att hon lär göra det... Jag håller tummarna för att salvan som vi fick med oss kommer att hjälpa. Annars har jag tyvärr tagit till den fula ovanan att ta en cigarett när jag känner järnband kring bröstet. Jag har ingen ambition att börja "på riktigt", men jag behöver utlopp ibland. Behöver se röken stiga och inbilla mig att den tar mina bekymmer med någonstans. Jag tänker ge mig två veckor av tjuvrökande, och sedan får det vara bra. Då får jag hitta ett nytt utlopp. Köpa nya joggingskor och springa tills jag får blodsmak i munnen. Sundare så, inbillar jag mig. "Förvandlingen" av Kafka landade i brevlådan idag. En klassiker som jag ännu inte läst. Jag hoppas att livet som skalbagge beskrivs på ett begripligt sätt. Annars är jag lite arg ikväll. Människor förvånar mig. De borde kanske inte göra det, men ibland undrar jag hur det står till med den emotionella intelligensen hos vissa. Och jag lär nog få fortsätta att undra. Sen skratta åt patetik. Och gråta av frustration. Men då tänder jag en cigarett, drar djupa andetag som svider i lungorna, ser röken stiga mot himlen, och förhoppningsvis ta med mina känslor - långt bort.