tisdag 19 april 2011

I have to turn my head until my darkness goes

Jag är en ganska besvärlig människa. Jag har drömmar som betyder så mycket för mig att bara visionen av dem får mig tårögd. Vissa scenarier har putsats till fulländning i mitt huvud. Det är de drömmarna jag är rädd över att aldrig få uppleva. Det sägs att analyser och tankar helst inte ska övergå i grubbleri - ha! Tänk om så vore att det gick att fundera sådär lite lagom. Men jag är inte lagom, på gott och ont. Och om Lars von Trier säger att vi ska ta det goda med det onda, så är det säkert så. Och de där drömmarna som bara finns och värker i kroppen, visst är det väl så att det är svårt att tränga undan dem? Visst är det väl så att blotta tanken på att förverkliga dem får en att vilja springa skrikandes runt kvarteret? Av lycka.

Idag har jag och D för andra veckan i rad åkt till I15 och tränat. Han tar sig runt i löparspåret, och jag kör intervaller i backe eller på bana. Det kan bli en fin tradition. Ett komplement till filmer och godis i nya soffan. Vi har även varit i Sjömarken och sett till att min bil fått sommardäcken på. Det verkar dock som om däcken är lite lagom slitna, och eventuellt får jag fundera på att köpa nya. En underbar utgift i så fall! Det är dessutom dags att fundera på att byta kamrem, och så är bromsbeläggen bak slitna. Jag ser stora summor pengar flyga iväg.

Jag har försökt ta en cigarett som bot mot melankolin inom mig, men det gick inte. Igår kväll kände jag för att ta en promenad. Jag köpte ett paket Marlboro lights, för jag kände att det var en cigarett som jag längtade efter. Men när jag dragit ett bloss fylldes jag av besvikelse. Det var inte det. Det botade inte, lindrade inte. Jag rökte halva, sedan var det nog. Och jag vet nu att det inte fyllde någonting inom mig. Det kanske är så med melankoli. Att man får leva sig igenom den. Den är bitterljuv.

Att resa ensam är ett jättebra sätt att utmana sig själv på, om det är på det sättet man vill göra det. Men det finns väldigt, väldigt många andra sätt att växa på. Vi är alla olika. Nog så.

Nu ska jag läsa en stund. En gammal deckare. Så blir det jobb imorgon, och mitt på dagen lunch med underbara Frida! Och efter jobbet promenad med lika underbara Johanna. Det blir nog en väldigt bra onsdag.

Sov gott alla!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar