Lever just nu lite i utkanten av ögonblicken. Vågar inte riktigt ställa mig nära, vågar inte nudda vid dem. Det kan göra ont. Tillvaron kan fälla ut sina klor, och klösa. De väggar jag går längs kan falla samman och blotta enbart kyla. Jag håller mig här, fingar trevar försiktigt längs kanterna. Håll samman. Vagga mig till ro i oroliga stunder. Lägg bomull kring min kropp. Låt inte tråcklade sömmar brista. Jag kanske kikar ut lite senare.
Dagar av okynnesrökning ska nu vara över. De blev några fler än vad jag tänkt, det blev en högre frekvens av rökning än planerat. Och jag känner suget efter en Marlboro light på trappan. Vill lura mig själv och säga att jag kanske ska ta bara en till, så att jag riktigt får njuta som det är meningen att man ska göra av den sista cigaretten. Men fast jag vill, så vill jag ändock icke. För jag vill också köpa nya träningsskor och komma igång med träning. Springa intervaller och ge mig ut på långa turer i skogen. Så det är så som det får bli. En tid av rökning får nu vara till ända.
Madde har precis varit här, och vi har strukturerat upp den redovisning vi skall göra på fredag. Så nu är det bara att sätta sig tillrätta och skriva. Ikväll väntar teorilektion, följt av fotboll hos Mikael. Det är skönt att få lägga upp dagen lite som jag känner, sliten efter en lång dag i vallokalen igår.
Igår fyllde högt älskad systerson tre år! Jag ringde födelsedagsbarnet på min rast, men då skulle han precis vila middag... Längtar till Stockholm, till dagar av lek med världens bästa syskonbarn. Och idag fyller Sofia år - grattis! Hoppas att du får en härlig dag, och att Kennet pysslar om dig ordentligt.
Nu ska det skrivas.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar