Kan vi eventuellt glömma. Eventuellt kan det vara så att det är bäst att vara flitig med torrborstning mot celluliter, och be till Newton att tyngdlagen upphör att gälla för just oss. Jag är förhärdad cyniker, så jag gillar inte förhärdad cynism speciellt mycket. Men jag vet att jag tycker att alla borde få vara vackrast i världen för den vi älskar, om så bara för att vi är vi. Hur åren än pryder vår kropp, hur lite vi än liknar de kvinnor som får pryda baddräktsaffischer. Jag tycker att vi alla ska få vara trygga i den känslan, att vi är vackra, vackrast, för att vi är unika.
Illamående och trötthet är idag bara trötthet. Jag kliver upp nu för en tur till farfar, som inte orkade ta emot besök i tisdags, och sedan vidare till Johanna. Sedan tänkte jag mig en lugn kväll som uppladdning för första dagen på nya jobbet imorgon.
För tillfället ligger en spinnande liten katt på mitt bröst och hindrar effektivt ett flöde i detta inlägg. Men det gör ingenting. Det är en underbar känsla. Jag såg kvinnan som sålde Asterix till oss i en affär förra veckan. Jag ville gå fram och berätta hur vanskött han var, hur nära det var att han faktiskt dog, hur mycket energi det har kostat oss - men jag vågade inte. Och med mycket kärlek, och en hel del medicinering har han blivit en relativt frisk katt. Kronisk kattsnuva blir ett minne från tiden innan han kom hit. Vi älskar honom nästan mer för det.
Och så pratar David och jag om resa till Krakow och Prag till hösten. Och att jag ska våga mig på att köra till ovanstående destinationer. Och visst, har man körkort ska man kunna köra överallt, men det pirrar allt lite i magen. Jag vet ju hur sur och stressad jag kan bli i trafiken. D får väl vara beredd i passagerarsätet med godis som lugnande medel. Då klarar jag nog allt...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar