Regn. Som vore sommaren redan slut. Och sorg. Som om den aldrig tar slut. En dag kommer allt det där onda att ha omvandlats till vackra minnen. Sådana man ler stilla åt. Sådana som inte river, utan som smeker. Tröstar. Det kommer att komma en dag när jag kommer på mig själv med att inte ha tänkt på dig. Den tanken skrämmer. Som om du då kommer att vara glömd. Jag klamrar mig fast vid dina saker, som om minnen av dig bara existerar i dem.
Det har varit en bra helg för mig. Jag känner mig nästan utvilad, nästan helt redo för en ny arbetsvecka. Idag har vi varit på kattutställning, D och jag. Jag blev förälskad i en birma, och tänkte att fyra katter är nog lagom i ett hushåll. Eftersom jag vet att D inte håller med mig, förblev tanken just bara en tanke.
Och jag är precis hemkommen från Mikael och Jenny, och ytterligare en AIK-seger. Attans, vad den satt långt inne. Men nu tar vi Elfsborg, och andraplatsen bakom Helsingborg.
Och så har mamma anmält mig till Göteborgsvarvet! Det är hög tid att ta tag i träning med andra ord. Jag ska börja med att släpa mig runt en runda på fem kilometer imorgon. Så kanske jag rapporterar om min form. Bara så att ni kan le lite skadeglatt sådär. Men redan nu sätter jag upp ett mål att komma under två timmar i maj. Det vore en fin tid för en debutant på varvet.
Och om fyra dagar flyttar vi! Till stor glädje för både oss och katter.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar